Handdrejad porslinslera och "slow ceramic"

Så här års går keramikugnarna varma, för tillfället är det nästan bara handdrejad porslin jag bränner. Har verkligen gett mig sjutton på att knäcka koden, dels för egen del men även för att dela med mig av mina erfarenheter av att skapa i denna lerans" törstiga diva". Det är mycket med lera som du inte kan läsa dig till utan du måste fånga känslan för leran, lära musklerna, sluta tänka, bara låta kroppen skapa koncentrerat. Många kvällar den senaste tiden har jag kommit på mig med att sitta kvar i keramikverkstan sent på kvällen och vara helt inne i någon av de porslinslera alster jag håller på med. Känner ingen trötthet märker inte att jag glömt äta, dricka bara fortsätter arbeta med den förhäxande porslinslera besatt utan att kunna sluta. Porslinslera är verkligen inte lättarbetad, det är väl därför den är extra intressant och utmanande?

Porslinslera ska vara tunn så tunt att ljuset lyser igenom, det är liksom det som är vitsen. Så jag karvar, fasetterar, beskickar, drejar av söker det perfekta torktillståndet. Lagom torr för att kunna karva, lagom fuktig för att inte gå i bitar, behålla fokus tappar jag koncentrationen brister leran. Blir inte porslinsleran tun och transparent kan det lika gärna vara vilken lera som helst, så sporten är att dreja eller tumma så tunt som möjligt för att slippa beskicka bort så mycket i efterarbete. Det blir ändå mycket beskickning, porslinsleran tillåter inte allt för tun drejning eller trumning. Helt plötsligt gäller inte heller mina gamla regler om att inte dreja med så få verktyg som möjligt utan bara använda händerna vid drejning. Porslinsleran kräver list och en del verktyg, de flesta finns i en keramikverkstad men några nya verktyg blev jag tvungen att skaffa. 

Börja om från början, börja om på nytt ...

Efter två veckor med porslinslera inser jag att det är bästa att börja om. Försöka glömma allt jag tidigare kunde om lera och helt enkelt betrakta porslinsleran som ett nytt material, vilket det faktiskt nästan är. Trots att jag har hållit på med lera i över trettio år så måste jag nu ta några steg tillbaka, lära om, lära nytt och anpassa mina händer kropp och medvetande. Bli en nybörjare och låta porslinsleran leda mig dit den nyckfulla törstiga divan till lera önskar.

Det är intressant, för det är ungefär vad flera av deltagarna i Keramisk Grundkurs också beskriver när de tar kursen. De säger “Jag insåg att jag inte kunde så mycket som jag trodde, så jag börjar om för att ge mig själv de bästa förutsättningar att skapa det jag vill!” Att hålla på med keramik är så mycket mer än lera, det är drejning, formgivning, glasyrer och att bränna sina egna ugnar och sen resultatet som faktiskt är väldigt avslöjande. Blev det som jag tänkt mig? Bättre eller sämre? Återvinningen eller går det att sälja? 

Börja om, göra misstag, rätta till, ge upp eller fortsätta, att hålla på med lera är inget för otåliga snabbfixare. Porslinsleran kräver ännu mer,  divan leder mig och om jag lyssnar noga så kommer hon visa mig. 
Följ med mig och låt mig visa dig vägen i Keramisk Grundkurs “No Bullshit” bara det som fungerar! Får du vad du behöver för att komma igång med lera och bränna själv. Kommer du med nu får du också Grunden i Drejning och tillgång till KeramikAkademin med bland annat avsnitt om porslinslera, där du får veta mer om mina erfarenheter, misstag och inte minst det som blir riktig bra.  
Du kan läsa mer om Keramisk Grundkurs genom att klicka här på länken!