Ett händelserikt keramikår

Tack alla lerisar i Keramikakademin som hänger med den keramiska utvecklingen jag ständigt befinner mig i. ❤️ På olika sätt delar jag alltid mina erfarenheter med dig. Nu önskar jag dig ett härligt 2023 och jag ser fram emot att ses.

Så här kan mitt keramikår sammanfattas, för den som orkar läsa:

Ett dramatiskt år i världen och ett personligt händelserikt keramiskt år. På något sätt tror jag det hänger ihop? Mitt 2022 har handlar om att passa på och inte skjuta upp, i år har jag visst ökat farten?

Keramikresa till Kreta och möte med en legend 

Började året med en keramikresa (mina resor är iof alltid keramiska) till Kreta. På Kreta finns keramik som berör och jag återvänder gärna till Heraklions museum. Där är tusenårig keramik som får mig att gråta av hänförelse och beundran. Den är så enormt fulländad och vacker i sin enkelhet att jag blir rörd till tårar, att många av bitarna är 3-4000 år gör keramiken ännu mer fantastiskt. Vi är kollegor och jag beundrar dem oerhört. 

I år hände det magiska att jag träffade John en brittisk krukmakare och arkeologiproffessor, bosatt på Kreta. Vi "boundade" ordentligt när det visade sig att han varit vän med David Leach (son till Bernhard Leach) som jag gått en workshop för. Han berättade skrönor om Bernard Leach och familjen de hade hängt ihop under 70-talet.
Under den korta flygresan hem blev jag katt-eskort till en liten Kretansk katt som skulle till ny matte i Sverige. Jag blev också medveten om att det förfärliga kriget i Ukraina startade, genom nervös flygpersonal och ändrad flygrutt. 

Jag tror det var då jag fick bråttom?

Det blev så uppenbart att livet och världens gång inte stannat upp som under Covid och att det var lika bra att göra det jag skjutit upp under pandemin. Så jag kastade mig iväg på en gipskurs i att göra gipsformar, enkla och dubbla formar fixade jag galant sedan tidigare. Men mer avancerade gipsformar i flera delar är mer komplicerat? Och gipsformar att gjuta fanns inte heller på min listan. Jag hade inte ens gjutit i gipsformar, kanske för att jag verkligen sett baksidan av gipsindustrin? Skogar av formar i oändliga rader, jag har formgett modeller för keramikindustrin i Portugal. Men aldrig gjort själva formen, det fanns det skickliga gipsmakare som gjorde. 
Det gick sådär, det är nog fortfarande inte riktigt min grej? Men det blev några former jag gjutit lite in kanske blir det fler? 

Konstrunda på Österlen

Det blev i alla fall en konstrunda under påsken här på Österlen. Det var trevligt att träffa kunder, vänner och grannar igen men det var inte riktig som det brukade. Ett stort mörkt krigsmoln svävade över  påsken. Större delen av inkomsterna från min försäljning gick direkt till Ukraina, det kändes som det enda rätta. 

Kattkärlek och sorg

Under våren kom en nygammal liten katt in i mitt liv, jag blev helt golvad. Min kattapstinens var så stor och mitt förhärdade katthjärta smälte som vax inför denna lilla ljuvliga varelse. Jag fick tillåtelse att bli hennes matte, hon ville hänga hos oss. Tyvärr blev vår tid tillsammans kort då hon blev påkörd och avled under sommaren. En svart kartsorg sänkte sig och mitt katthjärta blev hårt som högränt stengods igen. 

Vedbränd keramik, en passion

Strax före midsommar blev det en Anagamabränning, åh vad jag älskar det! Även om en Anagamabränning tar 80 timmar och vi jobbar hårt, sover lite, blir trötta och varma är det underbart. Något magiskt händer när vi jobbar hårt tillsammans med en gemensam bränning. Träffade underbara keramikkollegor och hade väldigt kul. 

Under juli hade jag öppet som vanligt i galleriet och träffade sköna kunder och bekanta (det dyker alltid upp gamla vänner). Mycket att göra både i galleriet med försäljning och skapande i krukmakeriet.  

I slutet av sommaren var det dags för nästa vedbränning, en Bourrybox. Det är en lite mindre och snabbare vedeldad ugn, vi var färre som brände. Den tog bara 30 timmar och någon dags avsvalning.  Resultatet blev superhäftigt, jag är på min rätta väg. Vet inte vilken ugn jag föredrar, de ger så skilda resultat. Gillar dem båda väldigt mycket och vi behöver ju inte välja. 

Skulpturworkshop i Toscana 

I slutet av september gjorde Tina T en kollega och jag en roadtrip till Toscana och en skulpturkurs. Inte riktig min grej, det var därför jag gick den. Tänja gränsen helt enkelt. Den var intressant och lärorik på många sätt men för mig var nog roadtripen genom Europa det största? Kanske för att halva kurstiden gick bort i Covid? Sånt händer nu blev det kryss för att haft Covid för min del också. 

Mer drejning och Anagamabrännig på Bali

I slutet av november reste jag till Bali för att gå en workshop med en Japansk krukmakare dreja och bränna ytterligare en Anagamabränning. Det blev en fantastik upplevelse med insikter som kommer ta mig vidare på min och deltagarna i KeramikAkademins keramiska resa. Jag kan knappt bärga mig till jag får dela alla erfarenheter med mina sköna lerisar i akademin.

Har ännu inte så många planer för 2023, jag behöver definitivt ta det lite lugnare. Men några vedbränningar kommer det garanterat att bli!

Vad som händer i KeramikAkademin 

Funderar även på alla utmaningar och övningar vi ska göra i Keramikakademins medlemskap detta år. Men först ska jag avsluta några stora kurser som ingår i Keramikakademins medlemskap, de kommer handla om att göra kakel från modell till form, bränna och montera. Sen blir det många drejutmaningar som kommer handla mer om känslan för leran än drejteknik och grepp. Vi kommer ha en ny glasyrkurs i början på året men även en fortsättningskurs i att skapa glasyrer. Sen blir det några överraskningar förstås.
Det handlar ju om att dela med sig av all härlig keramikkunskap och inspiration jag tankat under året. 

Vill du hänga med oss för att göra ännu bättre keramik. är du hjärtligt välkommen ❤️